Medverkade idag i en debatt om Akademiska Sjukhuset som direktsändes i P4 Uppland. Det blev som det brukar bli vid debatter, det mesta blev inte sagt. Den ständigt pågående ”krisen” inom den västerländska sjukvården låter sig inte sammanfattas mellan några låtar.
Och, det lär inte spela någon större roll vilken politisk majoritet som styr. S och Mp lär betona Personalen ( Facket) och Alliansen lär betona den förkylda medelklassen. De riktigt sjuka är en väldigt liten röstpost.
Men omställningen är verklig och en av de allra viktigaste framtidsfrågorna.
Självklart kan sjukvården rationaliseras, men det bör göras underifrån, av de som vet hur vården fungerar.
Och, ta med patienterna i den processen. I mångt och mycket delar vi samma intressen som personalen, men inte i alla avseende. Vi har inte heller någon fackförening som ivrigt företräder våra intressen.
Vi patienter är trötta på att inte bli sedda som hela personer.
DET går att organisera sjukvården runt patienten. Inte utifrån de medicinska specialiteterna.
Det går att ta tilvara patienternas upplevelser och synpunkter på ett organiserat vis. Det går att lösa med en rad elektroniska metoder.
Eller så man kan göra som bilverkstäderna som ringer upp en efteråt och frågar om man är nöjd 
Just nu vet man i det närmaste ingenting om hur patienterna upplever vården. Om man letar noga i Ingång 70, där debatten hölls, sitter där en liten förslagslåda. Men där finns inga lappar att skriva på, eller pennor att skriva med. Det är en rätt bra sammanfattning av hur lite det ligger i klyschan att ” sätta patienten i centrum”.
Slutligen, media koncentrerar sig alltid på det negativa. Det finns mycket bra med Uppsalas stora sjukhus. Självklart. Men ” there is no bigger room then the room for improvment”.
